Ett par dagar hade gått sedan jag kommit fram till Kanada och pappa och jag hade hunnit göra mycket. Vi hade vandrat och beundrat all vacker natur och även spelat en hel del fotboll när vi haft tid. Båda två har en stor kärlek till just den sporten. Fast varje gång vi spelade här i Kanada kunde jag inte låta bli att tänka på Niall. Jag undrar vad han gör just nu. Jag undrar varför det var så mycket tjejer på flygplatsen. Varför hade han och Zayn varit så mystiska på planet? 

 

Trots alla funderingar så hade jag kommit fram att Niall verkade som en bra kille och jag hade gärna träffat honom någon gång igen.. Jag har till och med saknat honom rätt mycket. Haft på mej hans gröna snapback varje dag... Min pappa hade börjat undra lite men jag hade inte berättat något, vad fanns det att berätta egentligen? Jag hade bara känt honom några dagar och egentligen bara träffat honom under tio timmar. Hur kan jag redan vara så fäst vid honom? Jag som aldrig brukar fästa mig vid någon, jag är alltid för rädd att förlora alla som har en plats i mitt hjärta. 

 

"Cal, ska vi gå på en promenad?" sa pappa när han kom in i mitt "rum" som egentligen var ett rum i ett hotellrum. 

"Jag har inte lust..." sa jag och lutade mej mot väggen.

Pappa svarade inte utan gick istället fram till min säng och satte sig mitt emot mej. 

"Nu står jag inte ut längre. Även om du inte tänker berätta något så får du faktiskt ta och göra något åt detta. Har du hans nummer? Ring honom! Hitta på en ursäkt eller något som 'du har mina kläder och jag vill ha tillbaka dom' som anledning att du ringer. Snälla gör det för den här Cal som du är nu är inte min Cal." 

Jag stirrade bara på honom med öppen mun och sedan nickade jag betsämt. 

"Du har rätt, det är inte likt mej att beteé mej såhär. Jag ska ringa honom nu." sa jag och tittade pappa beslutsamt. Han gick ut ut rummet för att låta mej vara ifred.

 

Jag ställde mej upp och kollade mej själv i spegeln, fast inte för att det spelade någon roll hur jag såg ut när jag pratade i telefon. Jag hade på mej kläderna jag fått låna av Niall på planet, ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Och Nialls keps såklart. Sedan tog jag ett djupt andetag och tog fram mobilen. 

 

Där stod ett par siffror under kontaktnamnet "Niall from the plane♥". Jag log när jag såg det, jag hade inte sett innan vad han namngett sig själv till. Jag tryckte på "ring" och tog mobilen till örat. 

 

En signal... Undrar om han ens gett mig sitt riktiga nummer? Två signaler... Varför skulle han vilja prata med mej ens? Tre signaler... Han kommer inte svara. Fyra signaler..Jag suckar och börjar ta bort mobilen från örat. Precis innan jag trycker på så hör jag en röst svara:

"Hello?" jag slutade andas och tog upp mobilen till örat igen.

"Hello? Is is someone there?" sa den bekanta rösten igen.

"Hi" hörde jag mej själv säga.

"Who is it?" sa han misstänksamt.

"It's Cal.." 

"Oh hi Cal! I've actually been thinking about you! I got your clothes here." sa han och hans röst lät gladare. 

"Yeah.. And I got yours here... On a pile here next to me.." sa jag. En vit lögn skadar inte. 

"I will call you back I really need to go now but hold on to my clothes!" sa han med ett skratt i rösten och la på.

 

Jag stod med mobilen vi örat och munnen öppen. Vad hände nyss egentligen? Jag tog ner mobilen och kollade på skärmen, det var hans kontakt som var uppe.

"Bye Niall.." 

____________________________________________________________________________________________