Jag skakade av mej känslan av att bli lämnad och slängde mobilen i sängen, gick ut till pappa och sa att jag ville gå på den där promenaden. Pappa nickade och följde med mej ut. 

 

                                                                          * * *

Ett par dagar senare var pappa och jag påväg till en park vi hört mycket gott om. Den hette "high park" och låg i Toronto så vi behövde inte åka särskilt långt eftersom det var precis där vi bodde. Vi tog som vanligt en promenad i den friska luften och pratade om allt möjligt. Jag hade på mej ett par nya gympaskor jag köpt härom dagen, inte för att jag brukar vara den där som shoppar men jag hade gått förbi ett skyltfönster som visade världens snyggaste skor och jag fick den där "måste ha" känslan. Så självklart köpte jag dom. 

 

"Nu är vi framme!" sa jag glatt och tittade mot den vackra parken. Under armen hade jag självklart en fotboll så vi kunde köra lite skott. 

"Wow, vad vackert det är." svarade pappa och såg sig omkring med stora ögon. Träden var flera meter höga och grönare än du kan föreställda dig. Gräset var klippt och det fanns många fina blomrabatter som blommor var planterade i olika mönster. Det fanns även en litet vattendrag med en liten fontän.

 

Helt plötsligt, medans vi stod där och beundrade parken, hörde vi ett stort fordon komma bakom oss och stanna. Det var konstigt eftersom man inte fick åka in med något fordon i parken alls. Kort därefter hörde vi någon som glatt ropade:
"LET'S PLAY SOME FOOTBALL LADS!!!" och jag vände mej i ögonblicket jag hörde ordet fotboll. 

 

Det jag såg när jag vände mej om var först fem killar som hoppade omkring med en fotboll och jag blev yber glad då jag tänkte de kanske ville spela med mej med, men andra sekunden såg jag att jag kände igen två av dom. Egentligen kände jag igen allihopa men jag hade ju faktiskt bara pratat med två av dom. Zayn och Niall. Jag kände hur jag helt plötsligt blev nervös och vände mej om snabbt igen. Jag mötte pappas blick och jag såg att han sett hur jag reagerade. Han log åt mej och gick sedan mot killarna... 

"Nej!! Pappa vad gör du kom tillbaka hit! Snälla..." viskade jag åt honom men det var för sent. Han var redan framme. Mitt hjärta kändes som det skulle sprängas av pinsamhet.

"Hi guys, can my daughter and I join your football game? We are only two so it would be more fun..." sa han och vinkade dit mej. Mina kinder blev rödare än rödast och jag gick långsamt fram till dom.

"Sure, of course you can." sa en utav dom. Han hade brunt hår och bruna ögon och verkade som en sådan där människa som skulle hjälpa gamla tanter över vägen även om han hade bråttom hem. 

 

"Hey it's you Cal! Didn't see you there!" sa Niall och kom hoppandes fram till mej och rent ut sagt hoppade upp i min famn och det var jag verkligen inte beredd på då jag tappade balansen och ramlade bakåt. 

Detta resulterade i att Niall låg ovanpå mej och kramade mej medan jag låg på marken. Akward.

"Ehm... Niall could you get off?" 

"Not until you hug me back!" sa han envist och kramade mej ännu hårdare. Jag log och tog mina armar runt om honom och kramade honom så hårt jag kunde. 

"Woah woah, take it easy princess. I'm getting off!" sa Niall och jag kände hur mitt hjärta tog ett litet skutt när han kallade mej princess. 

 

När vi till slut ställt oss upp och borstat av oss så hälsade jag och pappa på alla andra killar. Det var Liam, han som verkade så underbart snäll, Louis, han som skrek när de steg ur bussen, Harry med brunt lockigt hår och världens gulligaste smilgropar och till sist Zayn, han som jag inte riktigt kom överräns med. 

 

"Okay guys let's pick teams!" sa Louis exhalterat och vi alla nickade ivrigt. 

Det blev Liam, Harry och Zayn vs mej, Niall och Louis. Pappa ville agera domare, fast jag tror han mer kommer gå runt och flörta på damerna han ser. Precis som alltid... 

 

Detta lär bli intressant.

____________________________________________________________________________________________