Kapitel 7 - Love or Hate me

Vi andra forsatte spela fotboll ett tag men jag kunde inte sluta tänka på Zayn. Min idé att uppmuntra honom hade ju inte direkt gått åt det rätta hållet... 
"Guys, I think I should go talk to Zayn.. I'll be back soon." sa jag och gick mot bussen. 
____________________________________________________________________________________________
 
Bussen var snyggt inredd i färgerna rött och svart. Det var två soffor i mitten av bussen och ett litet kylskåp och längst bak fanns det små sängar. Lyxigt, undrar varför de har en sådanhär buss? 
I soffan låg Zayn och det såg ut som han sov, tveksamt tog jag några steg mot honom men stannade tvärt kort därefter. Han blir nog bara ännu surare om jag väcker honom tänkte jag och vände mej om för att gå ut ur bussen.
 
"What do you want?" sa en hes röst. 
Jag kände hur hela jag stelnade till och vände mej om väldigt långsamt. 
"I... Uhm.. I just wanted to check if you were alright.." sa jag.
"I doubt that, you were probably going to kill me while sleeping." sa han surt och satte sig upp.
Jag stirrade på honom och satte mej sedan på soffan mitt emot honom.
"No, I was just checking on you. I promise." 
Zayn svarade inte utan bara tittade på mej.
"And, I'm really sorry. I had no idea you couldn't swim. You just seemed so serious and I thought I would cheer you up or something..." 
"By tricking me into the water? Well what a fantastic idea you got!" sa Zayn sarkastiskt.
 
Jag suckade, "I really am truly sorry for that Zayn. I don't know what I've done but you are so annoyed by me all the time, even before this water thing! What have I done against you? We don't even know eachother!" sa jag och jag kände hur arg jag började bli. Varför var han så elak mot mej?
Zayn ryckte till när jag sa att vi inte ens kände varandra och jag såg hur hans ögon blev fyllda av tårar.
 
"Oh god, I'm so sorry I didn't mean to hurt you or anything..." sa jag och visste inte vad jag skulle göra. Varför gråter han? Vad hade jag gjort? Lät jag för arg? Oh god, oh god... 
"It's nothing..." sa Zayn mellan tårarna som föll. 
"Oh, I can see that.." sa jag ironiskt och satte mej bredvid Zayn istället. Jag gav honom en varm kram som varade länge. Han lutade sitt huvud mot min axel och jag kände hur tyget på min tröja sakta blev blött.
 
Helt plötsligt öppnades bussdörren och inspringandes kom Niall först och resten av killarna plus min pappa in. Niall stannade tvärt när han såg mej hålla Zayn i famnen och jag kände hur jag snabbt flyttade en meter ifrån Zayn. Niall verkade inte mycket gladare över det utan gick raka vägen till längst bak i bussen och slängde sig i en säng. 
 
Louis var den som bröt den pinsamma tystnaden.
"We need to get the hell out of here now, they have found us." 
 
Vadfan händer egentligen?
____________________________________________________________________________________________
 
 Okej, många lösa trådar just nu. Varför gråter Zayn? Vilka har hittat dom? Hur ska Cal bli vän igen med Niall? 
 
Hoppas ni tyckte om kapitlet ♥

Kommentarer
Postat av: Johanna ♥

sv: Varsågod! :D
Åh tack :D

2013-06-15 @ 19:31:28
URL: http://jonza.blogg.se
Postat av: jag älskar att läsa dina noveller

det verkar som det kommer bli en riktigt bra novell. väldigt bra del. :)

2013-06-15 @ 21:28:39
URL: http://todirectioner.blogg.se
Postat av: My (1D Novell)

riktigt bra! åh.. fansen :( Haha, åhh. vart Niall lite svartsjuk.. gud va sött ;) undra vad Zayn menar :O iih.. mer!

2013-06-18 @ 15:43:26
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0