Prolog // Kapitel 0 -Love or Hate me

Caroline, mer känd som Cal, är sjutton år och bor med sin pappa i Stockholm. Hon går precis ut andra året på gymnasiet med inriktning samhälle och media. Hon har alltid varit en pojkflicka och även lite av en ensamvarg. Inte så att hon dragit sig ifrån alla och suttit ensam i ett hörn utan mer aldrig haft en riktigt nära vän. Hon träffar människor fram och tillbaka men ingen som hon fäster sig vid. Inget vet riktigt varför hon är sådan men efter att hennes liv vänds upp och ner så händer en del grejer och om vi har tur så kanske vi får reda på vad som har format Cal till den hon är.
                                                                                                                                                                     
 
 Jag öppnar dörren från klassrummet först av alla och möts av spöregn. Alla människor springer runt som höns utan huvuden för att söka skydd medans jag går rakt ut i spöregnet. Det tar inte lång tid förrän hela jag är lika blöt som om jag skulle ha trillat i sjön. Jag kan inte låta bli att le, stort. Alltid har jag älskat regn, mer än allt annat. 
 
"Caaal!!! Det är sommarloooov!!" skriker en av mina klasskompisar och gör piruetter i spöregnet. Jag kan inte låta bli att skratta och springer efter henne. 
"Wooohoooo!!" skriker jag och dansar omkring med resten av min klass i ösregnet. Samtidigt som vi dansar känner jag hur mina ögon blir varma och tårar börjar falla och blandas med regnet. Även om jag aldrig riktigt älskat någon i klassen så har de alla gjort mina dagar och jag kommer sakna dom, eftersom vi troligtvis inte kommer träffas på tre månader. Varför skulle de vilja träffa mej liksom? Dessutom har mina pappa sagt att vi ska åka iväg i sommar. 
 
Någon timma senare

"Hej gumman." 
"Hola papi, kommer du ihåg våran överenskommelse?" 
"Hmm, kanske... Kan du påminna mej?" sa pappa med ett uttryck i ansiktet helt ovetande fast jag visste att han visste precis vad jag pratade om.
"Om jag får godkänt i alla ämnen så skulle vi resa...." 
Han log mystiskt och jag slet fram mina betyg från väskan.
"Och det fick jag!" sa jag stolt och gav honom pappret som han tog emot. Han tittade på pappret i några sekunder och jag såg att han knappt kunde hålla sig ifrån att skratta. Tillslut brast det.
"Ja det fick du!" sa han högt och kramade om mej. "Jag är så stolt över dej, du är verkligen duktig!" 
"Jag kunde inte göra något annat än att le mitt bredaste leende. Jag älskar min pappa så mycket. Han var den enda som visste allt om mej och det var med honom jag kunde vara mej själv i allra högsta grad. 
"Vart vill du åka du?" sa han efter en stund.
"Kanada." sa jag bestämt. Jag hade alltid gillat det landet, och verkligen velat besöka det.
"Can nada?" sa pappa skämtsamt och jag log, alltid pappa och hans dåliga skämt. 
"Haha, klart vi kan åka dit! Packa väskorna så åker vi med nästa flyg!" sa han glatt och kramade om mej ännu en gång. 
 
____________________________________________________________________________________________
 
Hejhej, här är kapitel 0! Lite kort men jag känner att det är lite som en introduktion eller hur man nu ska uttrycka sig. Snälla söta rara kommentera och sprid bloggen så blir jag super glad! :D 
 

Kommentarer
Postat av: My (1D Novell)

umderbara du! kommer följa denna novell lik väl som du följer min, Så kul att du oxå skaffat dig en novellblogg! Ser fram emot resten, verkar redan riktigt bra! :D <3

2013-06-04 @ 21:26:45
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Elin

Vill du köra länkbyte?:D

2013-06-05 @ 07:20:45
URL: http://StoryOf1D.Devote.se
Postat av: Emma

Superbra!!! Vill du göra ett länkbyte?

2013-06-05 @ 15:02:29
URL: http://novellfoton.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0